EN DROPPE NÄRING

en dag då banden stärks
och alla vill bli till ett minne
att försaka

nu ska jag inte frysa längre
stänger fönstret
för sotaren ropar på taket
nej ingen skuld i det

bläddrar omvärderar
och öppnar innan kvällen kommer igen
troligtvis en vän igen

kollar på kultur
och är nörd och nöjd på samma gång
nej ingen skuld i det
ångrar inga steg ditåt
nu kör vi
och fälten är höstbruna
hem ditän

svälj allt jag sagt med lite socker
dessa tusen fenomen
blir ett sista strå att ta tag i

du viskar något i allt
vinden i oss men allt är vackrare ändå

det fick aldrig någon chans här
utan tusen mil härifrån
guldkantade löv och sparkar kastanjer
det var så det skulle vara
ingenting blir som det har sagts
och den känslan som det lämnar

bakom dig lämnar du gåtor
plockar och samlar svaren
likt ett pussel
underliga bitar i tusental
tillsammans stannar vi tiden
och hjärtan svalnar

vi drömmer så hårt
tills allt det bränns

för det blir mörkare nu
och för att jag älskar årstiden
då fåglarna visar sig flytta återligen
läser böcker och bakar bröd
marco polo myter och sagor
och vinden från havet tar oss med
in i förtrollningen
från platsen i askan
och vi säger andnöd och adjö

du vackra vildgräs
låt vinden ta dig nu
så hittar vi dig till sommaren igen

bort bakom fjärden

trampar på vackra kastanjer
tappade av träden
funna av hösten

tidig morgon med sen natt
och mitt i allt hamnade jag där
saknar sången av snön
den kylan som biter in på min kropp
känslan av liv på samma gång
som huden spricker
det kliar
och man kliar tillbaks

äntligen satsumas
skala in
lite bättre än allt


och så försvann dess lyster

vi behöver påminnelser
om en tidig morgon i april
satt i jord

och där var sista raden skriven

guidad av tilopra
sången av mahamudra ikväll
släcker vi ljuset i hallen
och vänder om
en tronlös arvinge
och där står du ensam och bränd
när sjön möter hav

guldkant och stålram
vi alla bygger drömmar om bon igen
en len fäll att landa inuti

gåtorna tar fart
och kastas ut
en verklighet

och där tog boken slut

ibland tusen fenomen
och vi lämnar alla lögner utanför

jag och mitt fikonträd
stilla
utanför är vår indiansommar
och solen skiner in
lågt och tätt intill

vi lämnar allt tillbaks inatt
reser oss iväg
och ljuger inför det vi ser
vi korsar gränserna dit ingen vågat sig förut
viker oss för äventyret och chansen att bli lämnad ifred

det kom annat i vägen

och det blev helg
vi går ut för att hitta in?

höstlöv
vackra färger värmer i sjalen
binder in mig omkapslar mig in
i tusen sjalar och tygeroch ger mig ut på promenad
ur ett annat format ser man dagarna
med solen som sakta stiger ner nära inpå

du
man hittar alltid hem till slut
när sommaren omvandlas till höst

så nu
har min nya kamera anlänt
efter polisanmälan och lång väntan
men nu vad härligt

nu är det guldfärgade löv
och dags för en annan form av vår
jag hoppas på det kort som inte lagts
friheten i orden som skrivs
drömmer så hårt att det bränns

detta är vår indiansommar
och sista brevet till sverige skrivs

a new rule

it is the rule with drunkards to fall upon each other,
to quarrel, become violent, and make a scene.
the lover is even worse than a drunkard.
i will tell you what love is: to enter a mine of gold.
and what is that gold?

the lover is a king above all kings,
unafraid of death, not at all interested in a golden crown.
the dervish has a pearl concealed under his patched cloak.
why should he go begging door to door

last night that moon came along,
drunk, dropping clothes in the street.
"get up," i told my heart, "give the soul a glass of wine.
the moment has come to join the nightingale in the garden,
to taste sugar with the soul-parrot."

i have fallen, with my heart shattered -
where else but on your path? and I
broke your bowl, drunk, my idol, so drunk,
don't let me be harmed, take my hand.

a new rule, a new law has been born:
break all the glasses and fall toward the glassblower.

jag hoppas på det kort som inte lagts
och friheten i orden som skrivs

och drömmer hårt tills det bränns

frukost tidning
och sista brevet till sverige
läser om den fria valfriheten
och där emellan finns allt det andra
fort för vi försöker få fart
löv färgas sakta
i vår indiansommar

välkommen in i vår
annan form av vår

jagar bufflar
en fin höstdag

så hörde jag
att det var långt till söder
och långt till norr
ja långt åt alla håll

du behöver en ny sanning
och höra denna säregna sång
hoppas på det kort som inte har lagts
och friheten i orden som skrivs
samvetskval mot min egen kunskap
och jag drömmer hårt tills det bränns

i höst är vi trygga bakom väggarna här
ett smart drag och en lanterna på en båt långt ut till havs
förstå
det är natten som tränger sig på
du vet de där bränderna
de förstår bara allt som är gott

en spricka i en skarv som håller ihop
res dig upp och brinn av de trådar som håller dig fast

det är du och jag min höst
och jag ser lyckan i de gulnande löven

en gammal adress satt klistrat på skärmen plötsligt
i staden med barrbuskar utanför balkongen
oj drömmar om en högre höjd
sedan tog oss dit och längre bort än så
vågrätt och vi drog handen genom jorden
och stora världen bredde ut sig inför oss

tar en ny mössa
och det blev en grå

det kliar i väggarna här
och helgen ger oss till tåls

hemma stad stad hemma
snart färd på grus ut till skog igen
fyra små fötter och tusans söta
där dansade vi med krans i håret
och gömde oss för underjordiska varelser
dansa ej som guds ängel vackra flicka
fälten har blivit skog och husen mindre
en annorlunda form av vår
och vi väser ut pustar och slår
ut oss till overklig verklighet
och jag ser du småler

men ändock
lever vi som dunkla monster

tadam
där hittade vi kaffe sent i en stuga om kvällen
och bilköer landminor och anekdoter
efter en dag med sufism och det andra mysteriet

glad glad
förvänansvärt glad

påminn mig om den känslan jag
brukade känna förut
då fyllda dagar var obrutbara
en successivt förändring

och dennes mors mystica
att återända till alastus dag
id honom vid tidens slut
närmare än halsådern
till det fridlysta templet
omedelbar erfarenhet
ett nytt möte
lite som smaksatt salt
du följer manualerna och
hittar till vassens bädd slutligen
och besjunger ditt egna inre tillstånd

du och ditt immanenta själv

när du vaknar
är allt där det inte borde vara
och allt tar som vanligt tid att städa upp efteråt

ut ur sina spår

därpå föll änglarna ned inför människan, alla utom iblis som vägrade ansluta sig till dem som föll ned inför henne. gud sade: "iblis! varför faller du inte ned på ditt ansikte som de andra?" iblis: svarade "jag är inte den som ska falla ned inför en människa, som du skapat av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja!" gud sade: "bort härifrån! utstött skall du vara och min förbannelse skall följa dig till domens dag!" iblis sade: "herre! bevilja mig anstånd till den dag då människorna skall uppväckas från de döda!" gud svarade: "du är en av dem som skall beviljas anstånd till den dag vars ankomsttid är känd av mig ensam". iblis sade: " herre! eftersom du kommit mig att begå ett felsteg, lovar jag att för människorna utmåla det onda på jorden i de mest förföriska färger och leda dem alla till synd, alla utom dem som är dina verkliga, hängivna tjänare!" gud sade: "detta är för mig en rak väg: du skall inte ha makt över andra tjänare än dem som helt gått vilse och av fri ilja följer dig. helvetet är den fastställda mötesplatsen för dem alla."

reder ut wahy och raghib
och älskar ängeln israfil
törne och tistel den ger mig
taqwa vår gudsfruktan vakar
nära som ens egen halspulsåder
den djupaste fruktan

ibland djinner och devas
i den outgrundliga mystiken

vingslag
och berber ibland bergen