EN DROPPE NÄRING

det är så orättvist
jo han är värd allt det bästa
men det är han som gjort illa
och sen är det han som får det fint igen
och jag som är trasig
önskar bara att livet kunde
kännas lätt igen
för mitt ego också
att jag kunde gå
nöjd och glad
som det kändes
på tältsängen
för länge sen
kommer det komma en dag
då jag enbart är glad för hans skull?
jag vill det
vill också glida med och
att allt ska kännas så rätt
och allt är nytt igen

tvivlar på att tiden läker
jag får inte ens tid
att försöka
är existensen värt detta?
finns jag för den?