EN DROPPE NÄRING

och jag packar min väska igen
tåg
älskar detta underbara transportmedel
och det var länge sedan vi möttes
till fjälls finns inga tåg
bara buss och bil och andra former
så nu är det dags
att färdas fram på räls åter igen

 uppsala

barnkalas
fyra små
oj oj oj
den äldsta ska bli tuffast på gatan
nu när får en skateboard av mig

igår var det park och öl
och sol och värme

för allt som en gång var dött

och solen tar min hud
bit för bit

det är varmt här och ingen snö
våren är på ett annorlunda sätt
och jag ser genom två andra ögon denna gång
mycketatt hinna med men taskar runt på gatorna här
och timmarna går och jag har ett äpple i min hand
landar mjukt här ett tag och sen beger jag mig av igen
enbart varma kläder i min ryggsäck

tittar åt ett annat håll
har inte mod att möta
bekanta ännu
vill ta det lungt och i min värld just nu

imorgon blir det att åka till en sjö
för att vila litegrann

och det är varning för ras nedanför huset
vilken ironi

österut igen
och sista dagen jag vandrar på stigarna här
för ett tag framöver är jag långt bort
det skär i hjärtat litegrann
att bege sig av

men igår hade vi en fanastisk tur till rölndal
galet galant väder och fina backar
riktiga toppar med fjorden nedanför

sista dagen
och solen skiner
ikväll blir det öl och vänner
och imorgon lång bilfärd

med blicken vänd åt det andra hållet
så glimmar allt likt bladguld i skogen utanför

arma själ som strosar
stillsamt vägen bortanför
alla stigar broar
färdvägar
för allt vad du är värd
för i kaosets tid
finns det guld att finna
lugn
för du har andra devas
som vandrar med dig

ta det lugnt i dina egna svängar
gör denna vackra älva
redo för den tid som kommer åter
ta dina patroner du gömmer
och den dåtid som vi förbrukade
gör lagom mycket
av allt

sista veckan
den vi suger musten av
i ditt sista andetag

det ekar här ibland oss
och vi försvinner i en värld
utan tid
mellan vägarna
trapporna och stegen
ett sista åk
och en tur till en skidbacke
runt hörnet
off pist och jag är nöjd

jag visslar högtidligt med
och en omfamning är fin
tappar du fattningen
leder jag dig bort

hit
till mitt andra form av hem
vill jag tillbaka
snart
bara några månader kvar
tills nästa vinter

några månader kvar

jag ska rymma ifrån staden
till detta okomplicerade liv om ett slag
ska bara återvända en tid hem
och sen får vi se vilken skog som lockar igen

ditt låtsas vuxna liv
och det dåliga samvetet i ögonen
en tillvaro som lyser av ett ansträngande lugn
så snart du går
att det ser konstlat ut

och nej det är inte dej
som mina tankar vandar vidare på
jag har gjort det förut

idag finner jag mig till ro
här på jobbet
dukat upp ett litet kontor
och ska analysera texter
vg på alla uppgifter än så länge
och jag känner mig duktig ändå

nu ramlar barn utanför
mitt i slasksnön som ligger kvar
sista turen i backen om någon dag
och det känns i hjärtat

för våren tar allt som är vårt

vårt samhälle
bli inte ledsen
om du vaknar upp ensam
utan mig

staden
ett organiserat kaos skapat
av oss människor
då har vi övervunnit naturen
och tagit det som vi gjort till vårt
men här ute
är vi så små
ingen vinner över denna mark
där träden är dubbelt så stor
där bergen möter himlen
och ett lugn möter mitt inre
det är så stort

just idag kisar jag mot solen
och går vidare

i detta mysterium vi funnit oss i

vi
folket som lever på marken
landade gudarna inför
och fåglarna flög mjukt igen

en rasande lycka
och vi njöt lidelsefullt
av tillvaon så länge det höll oss kvar
sanningen insmord
i vackra ord
du är lärd
av ditt levda liv

och era munnar har torkat
som en tiggararm ut ur slummen

borde skriva ärlighet
i din panna medans du vässar dina vapnen
i skuggan av en kamp
det stelnar aldrig till du vet

allt tänkande gör mig dåsig och matt
så mycket känslor på en gång
och snön töar bort

oj oj oj
ge mig tid att leva klart här
spola tillbaka mig till
kyla och nysnö
ge mig din dimma
från min andedräkt i kylan

ser dig

snart bär det iväg österut
och planerna smids
för framtiden

älskar dessa berg
och vill omsluta mig med dem igen
men nu när snön sakta töar bort
ser man det som göms där under
det bruna som hör våren till
avskyr denna årstid helhjärtat
kollar på film om samer o högre fjäll
och landar mjukt i tankar kring ännu en vinter

påsken har slitit hårt på mig
och första fria dagen jag vandar runt i byn
istället för att vara i backen
det känns underligt men bra

lagom
att jag inte kan lära mig det någongång
det är ju jag som gör det så stort
för stort
var det sista gången vi sågs ändå?

nu suger vi musten ur vintern
och lämnar inget kvar

känslor
alla dessa kval
håll mig hårt