EN DROPPE NÄRING

sätter scenen i brand
nynnar tills musiken ebbar ut
ser glorian och satsar på ett kort
förlorar ett spel om ingenting alls
lämnar tillbaka den känslan
och skickar ett sista brev till sverige

tecknar något ihåligt
inför lyckans sändebud
tittar och det regnar löv
guldglitter
tystanden är gul
gryningens blad
du vet det mycket väl
i den där stunden
jag ler

min vän
du vandrar med trots allt

bob hansson:
vi är jätteduktiga på att stå still och se ut som träd också
om vi bara försöker

taking woodstock ikväll
och läser beror skymmande på

and i was dancing the whole way home
among all the dreams we had

tre veckors luff i sverige och norge
är lika med ingen fara
men lämna cykeln en natt på stan
är lika med inte okej
snodd korg och nya ekrar för trehundra riksdaler
bah blir så trött

annars kaffe i solen
och glada vänner

böcker ska läsas och tas in
och där emellan
livet

omslukas
av förväntan
längtar efter höst
och får en annan vår
nu om inget annat
en början tar vid
och dagar går fort

vet inte om jag vågar
kanske
eller ska du?
ta klivet ut

upprop och utlopp
känslor av kval försvinner
på något vis känns det rätt
och det värmer
den där nyansen av orange
som bara samexisterar i oss
när löv faller ned
hysterisk lycka
och och och
imorgon väntar
ett lugn och allvar och ranson

huja
och

ett vi som fylls av liv
ingenting kan fly
varför skulle vi det
det är det som gör oss till flyttfåglar
vårt liv

varje sekund
som väntan går
blir det kallare utomhus
och där den där känslan tar vid
av den värme detta ger

samlar på dessa små vägmärken
genom dessa sinnen
men bortom dem
och tomheten speglar dess
egen ödmjukhet
i sval rymd

en fin kväll
fick avsluta

så länge som en bit svart tråd
går att skilja mot en vit
imorgon inleds den muslimska fastemånaden

så får du mig ändå
som en stjärna som slitits itu
och brunnit ut
väck mina frågor

jag finner svaren på gåtorna du la i min hand

allt är förgängligt
det är existensens egna lag
lätt att glömma bort
passa dig
för allt vi gillar upphör

allt förvandlas till guld

njuter av att cykla runt
i skymningstider och bygga bo igen
försöker byta till mig någon större
vi får se hur det går
nya objektiv och ett kamerahus på posten
väntas med förväntan
med något att växa i

det skulle vara min egna dröm

jag är rädd om ditt eviga liv

i staden igen där man är ensam med tusen

resan tog fart igen
från hjärtat i mina egna tankar
aldrig med förnuftet i hand
djupa dalar höga berg du vackra fria nord bakom oss
kallt vatten och ett ägg som rymmer rytmen inuti
vi står på vägen som ingentng har hänt
som om detta var början på det nya
sover på saken på hårda kullar
regnvåta vildgräs förråd icke hemligheten du bär inom dig
som ett hål i kulissen sagan rinner ut
och verkligheten tar vid
en höst visar sig framför
och där i en annan form av vår
i sommarens sista dagar
där kan vi vila

i en vandrares sympati

ett regnigt åre och ett mysigt tält
kokande ägg och ett kaffe som doftar ljuvligt

trött kropp men med ett huvud som inte låter sig övertalas
men efter 70 mil i lastbil och narvik bodö plus andra norska platser
är det dags att sätta sig på ett tåg långt ned igen
skönt med tid för lugn och ro utan att tänka

falun och vildrosfestivalen inväntar
och därefter mor och far en stund

luktar äckligt och tandkrämen är slut
men har dock vatten i dunken och ett regnvått tält på ryggsäcken

ett vi på liftvift
och ett underbart norr efter oss
oj oj oj denna underbara sommar

i vår egna törnrosdal
där det fortfarande är vår runt knuten
morgondopp i torneälv och sena nätter vid eldar
i en folkabuss vi for en stund
somnade en annan natt i en stuga
jokkmokk meskosel abisko vilhelmina arvidsjaour kiruna

varma kärleksnätter i näsåkers urkult ligger bakom oss
och vägen är vår

lagom tid till hösten vänder jag mig åter söderut
men tills dess är norge bestigit