EN DROPPE NÄRING

you dont need to save me
im what i am

liksom gnistor i tusental
framgår likadana ur en flammande eld,
så, min vän, uppstår skilda väsen
ur det oföränderliga, och vänder åter dit.
ty gudomligt är det formlösa väsendet:
han är utanför och innanför, ofödd,
utan ande, utan tanke, strålande,
högre än det högsta oförgörbara.
ur honom föds anden,
tanken och alla sinnen,
rymden luften, elden, vattnet,
jorden som uppbär allt.
elden är hans huvud, sol och måne hans ögon,
riktningarna hans öron, den uppenbarade Veda
hans tal,
luften hans ande, världsalltet hans hjärta;
från hans fötter kommer jorden.
han är alla varelsers inre själv.

mundaka-upanisaden

idag blåste det över tjugo meteri sekunden
jag fick åka ned
drick kaffe i små bodar
snacka annan skit
och gå hem
eller hit till biblioteket
för att skriva klart arbete
på höga höjder

och du
attans att få svar
det var fint det
skit också

du fria fågel
håll dig borta
från deras vassa nät

färger som saffran
på mina ögon
genom min kropp
nu fyller devas
tid och rum
rum och tid

akta dig
för de finaste

kvar och där emellan finns tid
för att leva klart här

upp och ned
huden

lagar hål i snön och gräver ned gåvor
åker i dålig sikt och snubblar på dansgolv
det är vackra ting att finnas till mellan fjäll
en stund dem och jag
idag vaknade jag på rätt sida om världen
fann en plats att vila
nu sitter vi det lilla folket på xo
dricker öl och använder mig av internet igen
skönt med en sådan paus och ett rum

nu är detta på rutin och snart finner jag min väg hemåt igen
saknar längtar och förstår

som någon annan
eller samma ande?

en besynnerlig själ
som vaktar pelare av lejon och hjul

god kväll

älskar

numera lever jag och mitt ego
isolerade utan internet
i ett hus med vänner
utsikt mot bergen från
köksfönstret
och där mellan träden
kanman skymta vår sjö
huset fylldes av vänner
på vår fest o det var kul
vi skapar värme
med hjälp av ved
och jag finner ro för att
skriva tentor och brev

tiden går för fort
och snart är vi där
då det är dags att packa
och åka härifrån
panik på att
vintern snart blir vår

en fin tid i backen idag
strålande sol och öl värmde
älskar detta åkande
och korsar berg och skog
med min bräda under fötterna
lycklig och nöjd med tillvaron
sådär så att det spricker nästan
när snön smälter till vatten
och gräset blir grönt igen
då kommer något slockna i mig igen
som vuxit sig så stort
kyla in på kroppen
och en längtan redanefter nästa vinter
möjligtvis ännu större berg då

sju steg ärlängt och snart
går de ännu längre
det ska bli så finta att se er alla igen

ta mig runt
överallt
visa mig de ställen
du gömmer dina skatter vid
tanken för mig att le

det fullkomliga medvetandet
och timmen blir sen

før alla kalis barn