EN DROPPE NÄRING

vi
folket som lever på marken
landade gudarna inför
och fåglarna flög mjukt igen

en rasande lycka
och vi njöt lidelsefullt
av tillvaon så länge det höll oss kvar
sanningen insmord
i vackra ord
du är lärd
av ditt levda liv

och era munnar har torkat
som en tiggararm ut ur slummen

borde skriva ärlighet
i din panna medans du vässar dina vapnen
i skuggan av en kamp
det stelnar aldrig till du vet

allt tänkande gör mig dåsig och matt
så mycket känslor på en gång
och snön töar bort

oj oj oj
ge mig tid att leva klart här
spola tillbaka mig till
kyla och nysnö
ge mig din dimma
från min andedräkt i kylan

ser dig