no pasaran

sätter scenen i brand
nynnar tills musiken ebbar ut
ser glorian och satsar på ett kort
förlorar ett spel om ingenting alls
lämnar tillbaka den känslan
och skickar ett sista brev till sverige

tecknar något ihåligt
inför lyckans sändebud
tittar och det regnar löv
guldglitter
tystanden är gul
gryningens blad
du vet det mycket väl
i den där stunden
jag ler

min vän
du vandrar med trots allt

bob hansson:
vi är jätteduktiga på att stå still och se ut som träd också
om vi bara försöker

taking woodstock ikväll
och läser beror skymmande på

and i was dancing the whole way home
among all the dreams we had


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback