EN DROPPE NÄRING

svälj allt jag sagt med lite socker
dessa tusen fenomen
blir ett sista strå att ta tag i

du viskar något i allt
vinden i oss men allt är vackrare ändå

det fick aldrig någon chans här
utan tusen mil härifrån
guldkantade löv och sparkar kastanjer
det var så det skulle vara
ingenting blir som det har sagts
och den känslan som det lämnar

bakom dig lämnar du gåtor
plockar och samlar svaren
likt ett pussel
underliga bitar i tusental
tillsammans stannar vi tiden
och hjärtan svalnar

vi drömmer så hårt
tills allt det bränns

för det blir mörkare nu
och för att jag älskar årstiden
då fåglarna visar sig flytta återligen
läser böcker och bakar bröd
marco polo myter och sagor
och vinden från havet tar oss med
in i förtrollningen
från platsen i askan
och vi säger andnöd och adjö

du vackra vildgräs
låt vinden ta dig nu
så hittar vi dig till sommaren igen

bort bakom fjärden